det var länge sen

Länge sen vi bloggade nu. Mamma och jag har varit på gotland i helgen som var medans pappa var iväg med jobbet på resa. Vi hade det super mysigt och det var verkligen vårkänsla i luften med 15grader varmt och snödroppar som tittade fram. Vi matade kaninen som bor ute i huset och vi lekte med Bilbo och var i stallet, helt perfekt helg. Jag har dock varit rätt gnällig i mellan åt och det beror som mamma såg igår att en kindtand håller på att titta fram. Inte skönt!
Nu är det kortvecka och det är vi glada för, mamma och jag har varit mycket ute varje dag nu när det börjar bli varmt och skönt ute. Jag har fått ett nytt regnställ från didriksson som är helt perfekt så jag kan sitta i alla vattenpölar jag hittar.

I helgen så såg moster Linda att mammas tand blivit blå och hon frågade: Har din tand alltid varit blå? Vilket mamma svarar nej på. I måndags tänkte mamma att det är nog bäst att ringa tandläkaren och kolla, och det vart en tid samma em. När mamma kom dit såg tandläkaren inte så förhoppningsfull ut utan sa att hon måste ta in några kollegor som skulle kolla på tanden. jaha tänkte mamma, varsågoda. När tandläkarkollegan börjar titta i mammas mun säger hon högt att alla framtänder är bomade. Bomade visade sig betyda döda. Jaha nu återstår det att dra ut alla döda tänder och sätta in konstgjorda. Låter inte som någon billig historia vi har framför oss direkt. Inte kunde man tänka att en olycka som hände när mamma var 10år skulle kunna göra skada idag 18år senare, men så är det i alla fall.

Mitt ordföråd blir bara större och större, idag sa jag att jag rammlade och gurka. Ja det blir bara som sagt fler och fler ord för varje dag som går.

Vi måste nästan ta upp här i bloggen det som hände innan vi åkte till gotland, mamma och jag hade varit på fjärilshuset och kom hem och jag gick in i huset och mamma skulle bara hämta vagnen i bilen och stängde ytterdörren för att jag inte skulle gå ut utan skor. Vad händer jo dörrjäveln går i lås (eftersom vi ska ha ett sådan bra lås som man måste trycka på hundra knappar för att kunna öppna dörren) Jag var inne och mamma ute med lätt panik. Jaha det var bara att ringa efter pappa som är den enda som har nyckel till oss. Han körde hem på 20min 160km/h. Men det var det värsta 20min i mammas liv. Vi pratade igenom dörren hela tiden och mamma bad mig att leta efter Berra och gå till honom, vilket jag gjorde. Eftersom jag aldrig intresserat mig av trappan hemma så har inte vi någon grind för den och tanken slog mamma att det kan vara så att jag klättrat upp där men den tanken slog vi bort eftersom då hade paniken stigit rejält för mamma. När vi väl kommer in så står jag på övervåningen med Berra i svansen och säger glatt Heeeej mamma! Å herregud tänkte mamma och pappa det kunde ha hänt en hemsk olycka, men som tur var hade jag inte vågat ta mig ner själv för trappen och Berra satnande vid min sida hela tiden. För hade han gått ner tror jag att jag hade följt efter. Duktiga kisse vi har. Några iq har han i alla fall.

Ha det gott!
Kram

jag och Noel letar efter fiskar???

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0